JAG "RIDER" forts.

Förlåt felstavningar på första delen.

Jag satt skönt men så skulle jag över i den riktiga sadeln  och då märkte man att benen är lite stela på en 70-åring. Men det gick bra med assistans. JAG SATT DÄR och det var inte så våldsamt högt.
Skulle jag våga sitta kvar när Cooper började röra sig?
Vera ledde honom och lovade att inte släppa taget och JAG VÅGADE !!!!
   Här kommer jag på en hästrygg. Det hade jag aldrig trott. Vera höll i och jag åkte med en halv timme. Sedan tänkte jag på baken och benen, att de skulle fungera nästa dag också. Så Vilgot och Vincent övertog sadeln på vägen tillbaka.

Jag känner mig riktigt stolt över mig själv.
Berit


JAG "RIDER".

Jag har i hela mitt liv varit rädd för hästar. Möter jag en i skogen så ställer jag mig bakom ett träd. Men jag har aldrig hindrat någon från att rida. Jag och Anders satt troget i stallet i Södertälje varje vecka när Kina red. Men vi satt på läktaren.
När så Kina och Vera kom hem från england med Cooper så blev ju han som ett husdjur som man kanske skulle kunna lära känna på ett annat sätt än de man möter i skogen. Jag vågade klappa honom både på huvudet och kroppen, men jag ajtade mig för bakdelen. Den är farlig!!!!
Och då sa jag att jag skulle våga sitta på Cooper innan jag dog.
På julafton i år bestämde vi att åka till Cooper på juldagen och då sa jag likadant igen. Kina replikerade med att det var bäst att jag skyndade mig, inte att dö, imnan Cooper dör för han är rätt gammal (och lugn).
Jag funderade och tänkte att det vore väl inte så farigt att bara sitta på honom. Och vi åkte till stallet.
Där sa någon som hade boxen bredvid: Är det du som ska rida?  Vera hade sagt att jag skulle. OK då!
De klädde på honom och ledde ut honom. Sen kom kruxet. Man skulle upp.
 Jag hamnade bakom sadeln och där var det varmt och skönt. Cooper stod stilla. forts.följer

JULFINT

                                                 

Växthuset                                           Uteplatsen hemma                              Granen i Glindran

I år var det viktigare än någonsin att pynta med ljus eftersom det inte finns en snögnutta. Men det är svårt att få belysningen att komma till sin rätt på bild. Åtminstone om Berit håller i kameran.

SLIPSEN

   Anders slips.

YLLEBRODERI

   


Tidigt i höstas var vi till Oslo och tog en dag i stan. Ett givet ställe att gå till är " Nordisk design" och det gjorde vi då också. Då hittade vi en nyhet bland bunaderna. En man hade börjat att skapa slipsar till männen som inte har bunad och de var broderade i stil med bunadsmönstren. Sånt är farligt. Jag fick en idé.
Jag frågade om Anders tyckte de var snygga på bild och det tyckte han. Bestämt! Jag skulle göra en slips.
Skaffa tunt kläde. Låna Sissels mössa för att se mönstret. Sätta igång.
Jag fick låna mössan. Jag broderade hela Sissels bunad för 10 - 12 år sedan så jag vet hur man gör.
Tack vare en duktig man i tygaffären i Weda fick jag veta att man behöver 60 cm på helbredd, för slipsen ska sys på helsnedd. Så slaktade jag en av Leifs slipsar för att få mönster.
Sedan var dags att rita broderimönstret så att det blev snyggt på slipsen och passade ihop med Sissels dräkt. Jag har inte plankat den norska slipsen utan gjort ett eget mönster.
Leta garn och brodera gick ganska fort men sedan skulle den sys också.  Och fodras. Det var svårt men det gick bra. Slipsen blev som jag ville och Anders fick den när han fyllde år. Jag lägger den på helbild på en blogg om någon vill se den noggrannare.
Berit

VINTER?

                                  

Prästkrage                                                  Gullviva


Nog är det väl något fel på den här årstiderna i år. Jag tog de här korten i Glindran den 30 nov och det var inte gamla blommor som var kvar utan nyutslagna. Jag undrar hur det går för alla växter om det blir kallt. Kanske det går bra för jag kommer ihåg att ett år för länge sedan hade pärlhyacinterna satt knopp innan snö och kyla kom och det gick bra. Jag håller tummarna.
Berit

I NORGE

Vi åkte hit i lørdags før Anders fyller ju år då. Som alla vet har ju vi fått ett Nobelpris. Resan gick bra. Slask och regn. Det går åt lika mycket spolarvætska som bensin. 6 timmar tar det ungefær.
Så blev det søndag. Guro spelade handboll først på morgonen. 5 grader kallt och jættefint væder. Sedan vidtog en "promenad" upp i skogen. Marken lutar ju så vældigt hær så det var lite jobbigt. Vi gick och gick och till slut var vi framme vid en stuga dær det finns choklad och enormt stora bullar, som dessutom ær goda.
Då trodde jag att vi bara skulle gå runt hørnet før att komma hem, men.... Jag trodde Anders ljøg, men vi skulle samma væg tillbaka. Det var alltså ingen promenad utan en hel vandring.
Hem och vila en stund før sedan var det dags før julbord tillsammans med hela norska slækten. Såååå trevligt. Samma upplægg som i Sverige men med lite andra rætter. Man åt lika mycket som hemma, lika gott och blev lika mætt.
Måndag, 5 grader varmt och øsregn. Leif och jag tænkte oss in till Oslo och vi trotsade vædret. Hittade en dørrkrans på torget. Gick i affærer och fikade på Paleet. Vi var naturligtvis också på Nordisk Design, en affær med de mest fantastiska saker i alla møjliga material. Dags att åka hem før flickornas skoldag børjade nærma sig sitt slut. ØSREGN. Guros skridskotræning blev instælld før banan var ofarbar men Erika och Leif ær fortfarande på skidskytte få se hur bløta de ær nær de kommer hem.
Hær hemma har vi bakat kakor och gjort godis. Det ær trevligt att vara tillsammans med alla hær.
Berit.

RSS 2.0