blommorochstygn

    I söndags var det dags för sista insatsen i växthuset. Fortfarande var det fullt av vindruvar och nu är de riktigt söta och goda, men de började ramla ner. Så gjorde löven också så det blev så stökigt. Och advenet närmar sig ju och då ska det vara fint. Sedan är det inte så roligt att jobba i växhuset när det blir för kallt. Klättra, plocka, sopa och det här är resultatet. Jag kunde dela med mig till grannar för vi vet inte riktigt vad vi ska göra med alla druvar utom att äta rakt av. Ett förslag tack!!!
Det är åtskilliga kilo druvar den här stocken har gett oss. Det verkar bli mer och mer för varje år. Jag trodde att den inte skulle klara sig när vi var tvungna att flytta den när vi bytte växthus, men så blev det inte. Den verkar ha tyckt om det. Stocken kräver inte just något arbete. Den står i marken så den behöver inte vattnas. Det enda jag gör är att klippa den när vi inte konmmer in i växthuset. Nu bara klipper jag och bryr mig inte om några "klippregler" och det verkar gå bra.
En vinranka som står på uteplatsen har också gett några klasar efter många år, men stockarna som vi har på friland i Glindran ger däremot intet. De kommer sig mot hösten men sedan tar vintern dem och de måste börja från början.
Det går bäst i växthuset kan jag konstatera.
Berit

 Vilgot och Vincent var här hos oss under helgen. Även om inte solen skiner så kan det ju vara skönt. Dimman låg ganska tät och det var inte många grader varmt men med rätt kläder, korg, matsäck och kastspö så gav vi oss iväg till Sjöarna.
 Vincent och jag tog en tur med korgen. Lite kallt om fingrarna men Vincent hade fingervantar så han kunde plocka rätt bra. Korgen blev halvfull på vår korta vandring. Åter till de andra.

 Där hade Vilgot fått fram kastspöet. Han var duktig att kasta men fiskarna var inte duktiga att nappa. Ingen annan fastnade på kroken heller. Duktigt Vilgot! Jag föreslår att morfar och han tar längre turer när det är lite varmare.

  Under tiden hade morfar tänt brasan. Det var skönt att tina fingrarna vid elden. Åtminstone blir jag jättekall när jag är ute. Brasan var ordentligt gjord på rätt plats och avgränsad så det var ingen risk att den skulle sprida sig. Svårigheten är ju att låta den brinna så det blir glöd innan man börjar grilla.

  Mästergrillaren har satt igång. Det är inte klokt vad det är gott att äta ute. Då kan man äta mycket mer än när man sitter vid matbordet. Några grillkorvar, smörgåsar och O´boy är inte dumt.

Sedan packade vi ihop och gick tillbaka till bilen. Jasper satt redan där, för han var så uppspelt när han blev lössläppt så han trillade i sjön. Han som aldrig badar ens på sommaren men nu såg vi att han, så klart, kan simma.
Hem åkte vi och så var det dags för lördagsgodis och Bolibompa.

På söndagen gick vi på bio. Vincent och jag såg Nalle Puh och Vilgot och morfar såg en japansk tecknad film som jag inte kommer ihåg vad den heter. Alla nöjda när mamma och pappa hämtade på kvällen.

Berit

Ungefär vid AllHelgona helgen brukar Leif och jag göra en tur till våra födelsetrakter. Vi har sagt att vi gör en gravrunda men jag undrar om inte nostalgitripp är bättre. Det blir en trevlig resa i "komma ihåg"-tecken. I år var det inget strålande väder men det gjorde inget. Alla olika väder har sin tjusning, speciellt vid den här tiden när alla färger är så vackra.
Först åkte vi till Stjärnsund. Leifs mormor och morfar bodde där. Ett bruk som väl mest är känt för att Polhem verkade där. En vacker kyrka vid en sjö, en herrgård, dessa förtjusande låga bruksgårdar och så den nyligen anlagda kryddgården med en bod som tyvärr inte var öppen.
Vidare mot Hofors. Det är ju inte precis pittoreskt. Annan storlek, andra hus, men fortfarande en hel del hus från gamla tider. Sedan gick färden mot Högbo Brukshotell. Där känner vi oss lite hemma nu när vi inte har någon kvar i dessa trakter. Där får Jasper vara med och där får man förstklassig mat. Där finns Björk och Berries, ett företag som gör tvålar, parfymer och allt sådant men bara med naturliga dofter. I år fanns det också en affär, Textil form, som var besöksvärd.
Mot Gävle. Var gatan vid vårt hus verkligen så smal och liten? Man kunde ju inte möta en bil där! Mycket är kvar men mycket ser annorlunda ut, dock välskött. En fika och en ordentlig promenad fick vi där. Särskilt i Gamla Gävle. Fantastiska små hus som vinglade hit och dit. Det kommer jag inte ihåg. Antagligen har de blivit upprustade på senare tid och är säkert eftersökta nu för tiden. Det skulle de som bodde där från början veta. De skulle nog inte tro det.
Vidare förbi Furuvik och Skutskär, vägen man aldrig åker nu för man har så bråttom. Det var sig likt. Och så hem och där var det sig helt likt.
Berit