BARNBARN

 
   SÅ roligt när man kan vara till glädje för någon. Speciellt för dem som står en nära.  Nu var det Guros tur att få en bunad. Hon hade valt ett blått tyg men samma mönster som Sissel och Erika har. Så fin hon är. 
 
Så skickade Vilma en bild på en tröja hon tyckte om. Inget möster. Grov. Roliga färger. En utmaning att se om man kunde klara av det. 
Det gick bra. Passade och hon tyckte den var bra. Det var första gången jag stickat med stickor nr 15 och tre trådar åt gången. 
 
Berit

JULROSOR

                                  
                  
 
Visst är de fantastiska. Kommer precis när man vill se blommor. Och.........   
 
    riktigt hållbara i vas inomhus.

JASPER

         
Jasper vår ögonsten. Han är 11,5 år och förstår allt. Hoppas vi får ha honom länge till.

LUKTÄRTOR

 
                                           
  
     Jag har alltid tyckt om luktärtor men aldrig lyckats med dem. En av Glindrandagarna kom Kerstin från Nyköping med en jättebukett som hon plockat i trädgården. Jag blev glad men avundsjuk men insåg samtidigt att det borde fungera även för mig. 
 
Så träffade jag på Cecilia Wingård-Blomster på trädgårdsmässan och hon kan luktärtor (och det mesta om växter och frön). Med fröna fick man en arbetsbeskrivning som jag följde precis och TÄNK! det lyckades. Jag hade jättefina, många luktärtor förra året och det är bara att plocka och plocka, för de blir bara flera om man plockar. Ska försöka kort tala om hur man gör.
 
Fyll en kruka (lite större fyrkantig tog jag). Fyll den med planteringsjord, inte såjord. Vattna så det rinner igenom. Packa till jorden hårt. Lägg fröna ovanpå. 20 st var lagom i min kruka. Täck med 2-3 cm jord. Vattna igen. Ställ krukan i en plastpåse, öppen. Låt stå inne tills de är ca 10 cm höga. Då sätter man krukan utomhus. De tål  -7 grader. Dela sedan på klumpen och plantera där du vill.
 
Dessutom har jag lärt av hennes bok att man kan frysa alla frön. Så bara så mycket du behöver och frys de frön som blir över. Precis som på Svalbard. Mitt Svalbard finns i nedre facket i frysen i en plastlåda.

VÄXTHUSET efter vintern

Ja nu är vintern över? I dag är det riktigt ruskigt men jag dristade mig ut och tog ett foto i växthuset.
Det har gått jättebra för mina växter där ute. Det var behövligt med två extra små växthus för en del blir ju så stora. Det är första gången som min Nerium står så här. Hittills har den fått åka med till Glindran, men det går inte nu. Den är för stor. Den har fått en del torra blad men ingen fara med den.
Fikonet, oliven och mimosan trivs jättebra på det här sättet. Men nu vill de nog komma ut snart.
Alla pelargoner från trädgården fick också stå här och de som inte var så fina inne. Jag satte om dem i februari, innepelargonierna redan i januari, och alla är så fina och har börjat blomma. Pelargonsådden gick inte lika bra som den brukar. Jag sår 24 frön och det brukar bli 24 plantor, men i år blev det bara femton. Men det räcker gott.
Jag prövade också att så vintersallad i höstas. De jag sådde i en låda använde vi länge men frosten tog dem i jultiden. Däremot kommer de jag sådde i jorden i växhuset upp nu. Små ännu men de växer väl och blir stora.
 

VÄXTHUSET

Nu har jag haft växthus i många år. Det första var litet. Det finns hos Birgitta nu. Hon köpte det av mig när jag köpte ett större. Det jag har nu har en stomme av trä som är brunbetsad. Det är tio kv.meter så man kan ha bord och stolar där inne. Skönt att fika där när det blåser. Golvet har Leif lagt med marktegel och en rabatt gjorde vi längs ena långsidan så där kan jag plantera direkt i jorden. Den första växten som fick bo där var vinrankan, som hade stått i det lilla. Oj vad den växer. I år fick vi mer än elva kilo druvor, som blev jättegod juice.
 
Men så drog jag på mig många växter som behöver förvaras frostfritt under vinter. Då satte vi upp ett litet tunnelväxthus inne i det stora. Det var ganska rangligt och tog stor plats. Det var svårt att kunna sköta växterna i det. Då hittade jag ett litet med plast över en metallstomme i samma form som det stora. Det har jag haft stor glädje av. Både att förvara i på vintern med frostvakt i och att använda till sådd och plantor. 

Det har stått många år och började bli fult så när Rusta annonserade ett nästan likadant på rea köpte jag ett för att byta ut. Men det är svårt att kasta. Leif fick mig att inse att man kan ha två små i det stora. Sagt och gjort. Jag behövde mera vinterplats för t.ex. min Nerium är så stor att vi inte kan flytta med den till G. Nu har jag tre växthus i varandra och det går bra att sköta om växterna. Så här ser det ut nu.
 
 
                                        

Vi har klätt in båda med bubbelplast och så får de frostvakt. Om det nu behövs i vårt sllt varmare klimat.
 
    Berit. nov. 2020
 

Häcken ( forts)

Ja nu ska vi se om det går bättre. Så här såg det ut med pilgrenarna ovanpå häckresterna.
 
  
En del trodde att vi hade gjort ett staket, en del undrade vad det var. Själv tyckte jag att det blev ganska snyggt. Hade gärna haft det kvar men det var ju omöjligt för häcken skulle ju förhoppningsvis växa ut igen. Jag var så förvånad att grenarna fick ligga kvar. Bara en gång var det någon som testat sina krafter och lagt ner två stycken. Men inte förstört något. Det var rätt så spännande att se om det skulle komma något grönt. Det var torrt men rötterna var ju gamla och förmodligen långt ner i jorden. Mycket riktigt det började komma små gröna knoppar efter flera veckor. De växte på sig och jag måste börja lyfta bort pilgrenarna en efter en och till sist försvann den sista. Nu gällde det att klippa och klippa så att den höll en jämn höjd och en vettig bredd. Så här såg den ut när det närmade sig hösten. Spännande att se hur den ser ut nästa vår.
 
                                    



Amerikansk hagtorn höll vad den lovade. Vi satte den för att hålla en del mopeder ute från gräsmattan. När jag sa hurdan häck vi ville ha tyckte man hos trädgårdsmästaren att vi skulle ta den här för " den kör man inte igenom med bil"
 
Och det stämde.
Berit
 

Häcken

När det började bli vår 2020 så kom ju Coronan. Tack och lov så har vi en trädgård och vi hade projekt. Det största var att vår hagtornshäck, som är ung 40 år gammal hade svällt över alla bredder. Hög, gles och för bred. Leif kämpade varje år med att försöka dra in den på bredden men det var mycket som skulle bort.
 
 
 
Vad göra? Jo ta ner den till 20 - 30 cm rådde Karolina oss. Precis vad jag tyckte. Leif var lite tveksam. Sagt och gjort. 


 
Det var motorsåg som gällde. Leif skar ut tårtbitar ( stora) ur häcken. Som ni kanske vet har Amerikansk hagtorn många lång taggar. Det gick inte att dela på kvistarna utan man måste göra så. Gräsmattan var full av dessa bitar. Alla som gick förbi stannade och funderade vad vi gjorde. Det här var ju i början av Covid så alla var pratsamma. Utomhus kunde man ju prata.
Sen måste man ju få iväg hela härligheten. Ett hyrt släp med höga kanter. Fyra turer till sopen och så var vi av med häcken. Sedan var det bara att vänta och se om det skulle hända något. För att Jasper skulle förstå att det fortfarande var häck lade jag grenar från pilen ovanpå. Det renderade många frågor från förbipasserande. 

 
Hur gick det då? Fortsättning följer. Måste lära mig att få bilden rättvänd. Vi ses. 
  
Berit
 

Nu prövar jag paddan


 
 Jag måste försöka använda paddan när jag bloggar. Datorn är uppdaterad på någoot vis så jag kan inte överföra bilderna som jag tar med mobilen. Det är lättare att skriva på datorn men man kanske kan lära sig använda båda händerna här också. 
Idag är det den andra november 2020. Vi kom hem från Glindran igårkväll. Brukar inte åka på kvällen numera när det blir mörkt men vi måste för Leif ska med bilen till verkstaden för att få vinterdäck. Jag föreslog vattendäck i stället. Det var jobbigt att köra igår. Mycket trafik, mörkt och regnigt. Jag fick träna mörkerkörning på obelyst mindre väg. Lite jobbigt att blända på och av mendet gick bra. Tog lite längre tid bara. Behöver vara ute i trädgården lite men vet inte om jag vill idag. Får nog bli att jag gör färdig en stickning som ska bli julklapp så jag talar inte om vad det är. Brukar lyssna på podd när jag stickar. Ganska trevligt. Just nu plöjer jag sommarprgrammen. 
Ska försöka skriva mera om det som bloggen aka handla om få se om det fungerar. Till dess. 
Hej Berit
 

STRUTSFARMEN

 
 
 I höstas, närmare bestämt den 8 okt gjorde vi en resa med SPF Grödinge till Vångas strutsfarm på Vikbolandet. Det var många som ville åka med så Anki fick ordna en större buss. Det var en trevlig upplevelse. Vi fick en noggrann presentation av ägaren och fick veta mycket om det stora, lite konstiga djuren. Den stora kroppen på de jättestarka benen och fötterna, jämfört med det lilla, lilla huvudet. De har tydligen en väldigt liten hjärna, som är en fördel när man ska handskas med dem. Alla kanske vet att strutsar måste äta småsten för att kunna mala och smälta maten i den stora kroppen.
 Farmen hade varit igång en hel del år (jag kommer inte ihåg hur många) men det var tufft av ägarna att starta tycker jag för de två "srartdjuren" var ofantligt dyra, flera tiotusentals kronor. Men det har gått bra och nu hade de strutsar i många storlekar, även om vi inte fick se riktigt små ungar eftersom det var på hösten.
  Här tycker jag att jag fick till en riktigt bra bild på en av de stora. Jag fick ju tittat upp på honom.
 Där fanns naturligtvis en affär och en bra restaurang, där vi fick potatisgratäng och strutskött. SÅ gott. Inte bara köttet utan allt på strutsen tas tillvara. Skinnet till jättesnygga väskor och jackor. Plymerna till dammvippor (strålande bra) och prydnader och äggen som man naturligtvis kan äta. Kokar man ett ägg så tar det en - en och en halv timme. Äggen gjorde de lampor av också. Detta är bara ett smakprov. Åk dit. Det var värt resan.
 
13 maj 2020
Berit
 

BILDER

 
Jag tror att jag har löst mitt problem med att tanka över bilder från telefonen som jag använder som kamera till datorn. Jag har fått goda råd från Vilgot, som kan mycket och alltid är snäll och svarar på mina frågor. Mitt problem var att kunna använda en ny bild som jag vill h utan att ha den i datorn eftersom det går dåligt att tanka över. Så upptäcker jag att bloggen har kontakt med Instagram och nu har jag tagit den här bilden därifrån. Enda kruxet nu är att det är smår rutor med kryss i som jag inte vet vad det är. Få se om de kommer med när jag publicerar. Håll tummarna.
 
13 maj 2020 lyckodag?
Berit

FLOWERSHOW 2019

Ja så var det dags för Chelsea Flowershow med stort  
 
Vi bodde nära området så vi gick förbi där dagen innan på väg till en annan trädgård. Gamla militärer övade för att framträda och många mycket snyggt klädda människor rörde sig där. Men vi gick vidare till nästa trädgård. Där fanns en hel del nyttoväxter och medicinalväxter. Innanför entren fanns den här skulpturen gjord i pilkvistar.    Vi gick en guidad tur och det var lite kul med den här lådan som såg ut som ett växthus men utan glas 
Vi undrade vad det var för konstigt växthus. Det visade sig att det var en transportlåda för växter. Trädgårdsintresserade engelsmän hade sådana med sig ut i kolonierna för att ta hem växter i. Luftigt och bra för växterna men tungt.
 
Nästa dag var den stora dagen. När vi kom dit var det inte så mycket folk. Massor av olika försäljningsställen längs en rak gata rakt in i parken. Sedan kom man till olika företags utställningar och till sist det jag längtade mest till Det stora tältet med alla olika blommor. Det var enormt. Man visste inte vart man skulle titta så vi bestämde en viss riktning. Det var mängden blommor som var så påtaglig. Hela hav av samma växter i olika färger.    Som här Luktärter. Så det stånd som jag tyckte var allra vackrast. Det med Lupiner 
Det var den vackraste färgblandning jag sett. Jag köpte frön där och idag har jag fina plantor att sätta ut. Få se om det blir lika fina färger.
Så fanns det också vackra buketter. Oftast av samma blomma, som den här pionerna   
 
Efter en rundvandring i tältet blev det faktiskt dags för lite mat på en varanda där man såg ut över parken  .
Framåt eftermiddagen blev det mera folk, men aldrig otrevligt trångt. Vi tittade runt på olika trädgårdar, statyer och till sist lyssnade vi på musik i den varma soliga kvällen.
Innan vi gick var jag tvungen att gå en sväng till i det stor tältet igen. Tur att vi inte hade så långt hem för vi var redigt trötta. Vilken upplevelse. Tack Leif!
 
Vill jag åka tillbaka? Inte särskilt till Showen men gärna just när den är och bara njuta av alla blomarrangemang runt om i stadsdelen.
 
11 maj 2020
Berit

CHELSEA 2019

 När jag fyllde år 2018 fick jag i present av Leif en resa till London och Chelsea Flower Show. Jag fick också ett medlemskap i RHS så vi kunde gå när det bara var för medlemmar och inte så mycket folk. Min vana trogen var jag orolig för hur det skulle gå. Skulle vi kunna resa in till London? Hur skulle vi göra det? Skulle jag förstå och kunna prata?
Allt gick naturligtvis bra. Så lätt som det var att åka från Heathrow till Centrum var lättare än att åka in till Stockholm. Precis som björnen kom vi till Paddington Station
 
 Sedan var det inte lång bit till vårt boende. Vi hade valt att bo på gångavstånd till Showen. Ett litet pensionat med en fantastisk frukost. Första morgonen tog vi oss ut och då visade det sig att det var en lokal marknad på en liten grön plätt. Nu märkte vi att allt gick i blommornas trecken t.o.m. bakverken . Jo, det är sant allt var gjort i smörkräm på muffins. Vi märkte också en febril aktivitet vid alla affärer. Det stod hinkar och buntar med blommor överallt. Det var full fart. Dagarna därpå fick vi se vad det blev. Allt var dekorerat Runt dörrar.   Utanför dörrar   i fönster. Det var en hel show att bara gå runt och njuta. Vi hann göra saker somvi gjorde för länge sedan också. Titta på en del sevärdheter och vila i Hyde Park med en bok. Vi hade otrolig tur med vädret.
Nu var det bara att vänta på den riktiga Showen.
 
30/4 2020 Berit

På g igen?

Nu var del länge sedan jag skrev igen. Borde ha tid nu när man är hemma nästan hela tiden så jag ska försöka göra en ansträngning.
Det är mycket trädgården som gör att jag mår riktigt bra för det mesta. Vilken förmån att kunna vara ute hela dagarna och ändå blir man lite deppig ibland. I går skulle jag få mina däck på bilen bytta och skulle åka till Mekonomen men då vaknar jag varm, snuvig och med huvudvärk. Jag hade åkt om det vore som vanligt men Leif tyckte det var dumt att utsätta sig, så han åkte med bilen. Jag grinade och tyckte synd om mig själv. Så lugnade jag ner mig och efter Panodil, lite beställningar på nätet och lunch så gick jag ut och tog itu med den tråkiga rabatten rakt fram på tomten och bakom soptunnorna (det är ett plank mellan rabatten och soptunnorna).
Jag skulle inte ha några projekt, det ska jag aldrig, men nu fick jag för mig att det skulle gå att göra om jorden bredvid komposten till ett lite köksland. så då hade jag en hel del växter att ta upp där. En del ska jag ha i min babyavdelning, men det var många fler.
I Tråkiga rabatten hade en växt, som jag inte kommer ihåg namnet på, brett ut sig och äntligen tog jag mig i kragen och tog bort allt. Bra för den rabatten och plats för de uppgrävda växterna.
Nåväl i går när det inte var så kul fattade jag grepen och lilla spade och gjorde i ordning Tråkiga rabatten. Jag planterade pioner, julrosor, lupiner och flera. Det blev bra och särskilt när Leif hjälpte mig med långa, grova grenar från pilen, som fick bli kant. Och så kändes det bättre med trött.
21 april 2020
Berit

VINTERPÅSK

Kanske rätt namn på denna påsk 2018 månadsskiftet mars-april. Det har inte lockat alls att gå ut i trädgården. Trodde att jag hade tappat intresset men så kom det lite sol och då v ar det riktigt roligt att gå ut. Jorden är förstås stenhård men man kan alltid bryta loss lite stela gamla stjälkar så att det ser lite trevligare ut.
Snödropparna kämpar. Julrosorna likaså men de syns bara lite, Alla påskliljor jag satt ut i krukor i trädgården har jag plockat in i växthuset nästan varje kväll för -12 är allt lite för mycket. I dag den 2 april är det lite bättre åtminstone på termometern. 
Vi har haft fyra skator som trott att de bor här hos oss. Jag tycker om dem. De ser så rena ut och de här fyra   har verkligen varit roliga att titta på. De verkar vara syskon som kommit lite sent till världen. De har dansat på snön och lekt, men så plötsligt började två av dem bli närgångna. De for ut och in på balkongen och i Taxusen under balkongen och så började de bygga i Apeln med den stora honungsrosen. Det krävdes många funderingar innan vi kom fram till att vi måste avbryta deras jobb, så pinnarna plockades ner. Så duktiga de är att riktigt väva samman pinnarna så boet ska bli riktigt hållbart. Det gjorde ont men vi har hänvisat dem till andra träd i närheten, inte precis där vi vill sitta på uteplatsen.
 
Berit 2 april 2018
 

Provar hur jag ska få bilder från datorn

 Oj nu hände allt på en gång både bunad och paj. Det är svårt med det här Windows 10. Jag tycker inte jag vet var det hamnar. Jag tar bilder med kameran och så ska de tankas över till datorn. Då hamnar de i en app som ser ut som en alp och jag har försökt spara det någon annan stans men tydligen behövs det inte för de här bilderna har jag hämtat från den appen. Därifrån kunde jag också lägga bilder i mail och skicka dem till FB. Det gäller bara att ta sigb tid och sitta och fnula med datorn. Tid är allt som behövs. Nu ska jag pröva att lägga till ett till foto
 
Jo det gick igen. Den här blomman växte på Oaxen när vi var där en blåsig dag.
Nu nöjer jag mig för idag.
Berit

BUNAD

 
Vi har Anders, vår son, som är gift i Norge, så där har vi också barnbarn. Två flickor, Erika och Guro. Jag tycker inte det var länge sedan de var små, men nu är de 18 och 15.
I Norge har man fina folkdräkter, bunader, som man verkligen använder så fort det är något högtidligt som sker. För ganska många år sedan broderade jag Sissels bunad. Sissel är Anders fru. Svart kläde med yllebroderier. Så roligt att göra men som synes rätt mycket att sy. Kjolens nederkant är 3 m. Nu var det dags för Erika att få en bunad och då frågade hon om jag kunde tänka mig att brodera hennes också. Så klart jag kunde.
Jag har sagt att jag inte vill säga när det ska vara färdigt, men den här gången gick det mycket fortare än förra. Jag jobbade mera rationellt och sydde med en färg i taget. När jag hade kommit så långt undrade de om det skulle kunna vara färdigt till Erika slutar gymnasiet i vår och då spurtade jag. Så de färdigbroderade delarna till dräkten blev klara till den 24 sept (jag började 17 maj 2015). Sedan ska den sys också och det får någon sömmerska i Norge göra. Det är på gång nu så hon kan nog ha sin bunad vid examen.
Det jag har kvar att brodera nu är väskan. Jag får den i veckan och kan sätta igång så den också blir klar.
Det känns roligt att kunna delta för sina nära i detta typiskt norska och att jag får förtroendet att göra det, för det är viktigt  med bunad i Norge inte alls som det är med folkdräkt i Sverige. Och de är så vackra!
Berit

Köttätande växter

   Den här ser ut som sileshår och om du tittar riktigt noga ser du att den kalasar på en spindel, dess favorit. Dionaea Muscipula heter den.
  Här är en annan. Den heter Sarracxenia och käkar mest flugor och andra småkryp. Det är roligt att titta ner i struten och se hur de kravlar omkring, fast egentligen är det väl synd om dem.
Här är hela planteringen som har växt massor i sommar. Nu är kruxet att få dem att överleva vintern, men de ska vara vinterhärdiga. Spännande.
Berit

Mässan

Vårens stora händelse, Trädgårdsmässan i Älvsjö, är igång även idag. Jag var där i fredags. Det är den dag på året då jag umgås riktigt länge med min dotter, bara vi och naturligtvis tusentals andra intresserade. Vi har märkt att det är bästa dagen att gå på. Folk troppar av ganska tidigt och det blir gott om plats. Vi är beroende av det för vi har en kärra med att dra alla grejor i. I många år har massor av människor tittat på vagnen och varit avundsjuka. "En sån skulle man haft" är ofta kommentaren.
Kina brukar handla stora växter och de går ju svårt att bära. Ett år fick vi lov att låna en pirra att dra på förutom vagnen. I år åkte jag dit till halv tolv och rekade lite tills Kina kom i ettiden. Sedan gick vi där till kl.sex.Jag tycker att  det tyvärr blir alltmer prylar så växterna får flytta på sig. Fyrhjulingar, gräsklippare, pooler, trädgårdsmöbler hör ju ihop med mässan. Men alla korvar, ostar, kläder m.m. hör ju inte dit.
En del av våra favorithandlare har inte varit där på ett par år.
Det var en tysk handlare som specialiserat sig på sippor, dyra som bara den och små, men roliga att se på. Några som brer ut sig alltmer är holländarna (tror jag) med alla lökar och knölar. I år försåg jag mig med en julstjärna (naturligtvis), cyklamen, lewisia, rosling. Jag köpte ingen orkide´ för jag är osams med dem, utan jag satsade på några insektsätare. Jag har haft sådana förut och de är rätt roliga. Man behöver inte mata dem utan de förser sig själva med mat.
 
Jag låter växterna stå i växthuset ett tag för det är riktigt kallt och de behöver vänja sig. Kul blir det när jag får göra i ordning rabatten de ska stå i. Till dess. Hej så länge
Berit

ULLÖSS.

Nu har jag tagit itu med mina orkideér. Vi var till Ingvaldstorp i går och då fick jag veta att det visst är ULLÖSS jag haft (och har) på en del orkideér. Där fanns ett medel som ska vara bra, så idag har jag vattnat och sprutat alla, Och äntligen har jag kommit mig för att sätta om dem som nästan trillat ur krukan + en del skott som kommit, Det är lite blommor just nu, men vänta bara. pelargonerna får jag ta en annan dag.
Berit 17 feb 2014

Tidigare inlägg
RSS 2.0