blommorochstygn

Förlåt felstavningar på första delen.

Jag satt skönt men så skulle jag över i den riktiga sadeln  och då märkte man att benen är lite stela på en 70-åring. Men det gick bra med assistans. JAG SATT DÄR och det var inte så våldsamt högt.
Skulle jag våga sitta kvar när Cooper började röra sig?
Vera ledde honom och lovade att inte släppa taget och JAG VÅGADE !!!!
   Här kommer jag på en hästrygg. Det hade jag aldrig trott. Vera höll i och jag åkte med en halv timme. Sedan tänkte jag på baken och benen, att de skulle fungera nästa dag också. Så Vilgot och Vincent övertog sadeln på vägen tillbaka.

Jag känner mig riktigt stolt över mig själv.
Berit