SKOGSKYRKOGÅRDEN
I går hade jag tillsammans med L och B en fantastisk upplevelse. Vi var på en guidad visning av Skogskyrkogården. Jag var helt tagen efteråt. Vi hade en ung, mycket bra guide som kunde hela historien om platsen. Det började 1914 då man utlyste en tävling för man behövde en begravningsplats som ALLA kunde få använda. Inte en plats bara för de döda utan även för de levande.Det var två arkitekter som vann Asplund och Leverentz. Både var knappt 30 år. Det mest fantastiska var att allt är så genomtänkt och att man troligen påverkas av det utan att man vet om det. Man tänkte mycket i ljus och mörker. Vi började med att besöka Almhöjden en meditationsplats för de levande. Så gick vi Sju brunnars stig, en rak gång genom hela parken från norr till söder. Det blev aldrig sju brunnar för bevattning utan bara en. Så besökte vi det finaste, Skogskapellet. Det första kapellet ritat av Gunnar Asplund. Helt underbart. Litet, intimt, vackert, med fina stolar och massor av ljus på väggarna. En ljuskupol i mitten och en vacker tavla. Dörrarna var av smide med ett berättande motiv och när man går ut därifrån kommer man ut under ett vitt tak och en rak gång in i tallskogen. Sedan såg vi Uppståndelsen kapell som var ritat av Leverentz. Det tyckte jag inte så mycket om men det var fascinerande. Ett våldsamt högt rum, vågrörelser på golvet, ljudet kommande uppifrån, ingång från sidan för att man skulle kunna komma ut genom en annan dörr och fullborda cirkelgången.
Skogskapellet var klart 1921 och Uppståndelsens 1925. Hela tiden samarbetade de om hur vägar och kvarter skulle utformas men Leverentz var inte lika produktiv som Asplund så när man skulle bygga de nyast kapellen fick bara Asplund uppdraget. Han tog det och de taldes aldrig vid mera. 1940 stod Trons, Hoppets och Det heliga korsets kapeller färdiga.Olika stora men med samma grundtanke, cirkeln som man bara gör en gång. In genom samlingsrummet vidare in i kapellet och när förrättningen är klar går man ut genom stora porten till ljuset. Varje kapell har också en trädgård och när man är i ett kapell är man helt avskild från de andra.
Utanför dessa ligger en plats för begravning utomhus. En katafalk som ligger alldeles vid näckrosdammen. Vackert.
Alla trosriktningar får begravas och ligga på Skogskyrkogården och jag tror att det är så nära en plats i naturen man kan komma som död. Jag kan inte berätta om alla detaljer med symbolska mått, tankar att underlätta för oss som går där och den fantastiska ron som genomströmmade en när man går där. En upplevelse.
Skogskapellet var klart 1921 och Uppståndelsens 1925. Hela tiden samarbetade de om hur vägar och kvarter skulle utformas men Leverentz var inte lika produktiv som Asplund så när man skulle bygga de nyast kapellen fick bara Asplund uppdraget. Han tog det och de taldes aldrig vid mera. 1940 stod Trons, Hoppets och Det heliga korsets kapeller färdiga.Olika stora men med samma grundtanke, cirkeln som man bara gör en gång. In genom samlingsrummet vidare in i kapellet och när förrättningen är klar går man ut genom stora porten till ljuset. Varje kapell har också en trädgård och när man är i ett kapell är man helt avskild från de andra.
Utanför dessa ligger en plats för begravning utomhus. En katafalk som ligger alldeles vid näckrosdammen. Vackert.
Alla trosriktningar får begravas och ligga på Skogskyrkogården och jag tror att det är så nära en plats i naturen man kan komma som död. Jag kan inte berätta om alla detaljer med symbolska mått, tankar att underlätta för oss som går där och den fantastiska ron som genomströmmade en när man går där. En upplevelse.
